söndag kväll

Har tittat runt på bloggar. Det känns lite svårt, nästan förbjudet, som att kika i nyckelhål ungefär. Man måste ha något att dela med sig av, det känns också svårt. Vardagen är ju så intetsägande det händer inget som någon annan kan ha någon glädje av att känna till. Min frustration är för privat, mitt hat aldeles medelåldersljummet, projekt har jag inga och mina arkitekturupplevelser begränsar sig till kvarnen här nere vid syllan. Jag har tittat på den idag. Den behöver lite statlig omsorg. Fyller man rätt blanketter i rätt tid så kan man få lite pengar och kvarnen kan få ett nytt tak som den så väl behöver. Men man måste lägga på taket själv. På det här viset är vardagen allt som oftast, lyfter man blicken ifrån sina egna skor så får man syn på något som man borde ha gjort för länge sedan. Det hoppar till lite grann någonstans inuti men det går fort över. Tanken fastnar vid något annat.
Jag har börjat röja upp i landet, jag har ryckt upp alla solrosskelett och sedan försökt att elda dom. Det gick inte. Dom ligger i en stor brun hög vid sidan om det tänkta vitlökslandet. Jag trodde att solrosorna skulle vara fulla med frön, hade tänkt mig att skära av själva blommorna och ha dom som fågelgodis i vinter men det var redan gjort tabberas på hela härligheten. Stavas "tabberas" så. Det kommer i alla fall av "tabula rasa" Som kanske betyder oskrivet blad. Jag minns inte säkert. Kanske finns någon annan som vet med bestämdhet? Kom att tänka på ett annat konstigt ord "tarabba" De påminner ju faktiskt om vartannat. Tarabba går nog att översätta till förfalla. Kvarnen har tarabbat.
I morgon skall jag till "lejjet" det vet jag med bestämdhet, där praudar di pau ai illa svaurer dialekt. Men jag skall bara plocka ner en kakelugn åt en boråsare som aldrig nånsin kan bli en lejsing. Näär kômm iiiii? I förrrgår! Åååå redan såååå bruuuuner. Så låter dom, de soldyrkande boråsarna, enligt Alf, som är lejsing så han borde veta.